Stark vecka i Marocko

Stark vecka i Marocko

Förra veckan befann jag mig i Rabat, Marocko för årets andra LET-tävling och det skulle visa sig bli en utvecklande och givande dagar. Jag har fått testat mig själv och mina kunskaper i nya, väldigt roliga situationer och fått prova mina vingar för att försöka bryta nya barriärer. 

Jag slutade på en fjärdeplats och rent resultatmässigt är det ett nytt personbästa på LET för min del. Därermot är inte fjärdeplatsen i sig det viktigaste för mig, inte heller vilken score jag sköt, eller hur stor summa pengar jag fick. Det är inte de jag väljer att fokusera på och utvärdera främst. 

För mig är det extra viktigt att påminna mig själv om just detta när en framgång kommer och individer utifrån gärna väljer att fokuserar på dessa delar. 

Så vad betyder då föregående vecka för mig?

Jo, att jag fått uppleva något nytt. Jag lyckades denna gången sätta mig i en helt ny situation, som jag tidigare inte befunnit mig i. Jag själv tog för mig vilket sedan ledde till att jag gav mig själv ytterligare möjligheter att kunna skapa nya erfarenheter ifrån.

När någon frågar "hur var det att göra bogey på hål 16, sista dagen i ledarbollen, och sen missa särspelet med 1 slag?" så väljer jag hellre att fokusera på annat.

Det där ynka lilla slaget kan jag plocka på många andra hål, så som jag alltid, varje vecka, kan "plocka bort" slag. Tävlingen baseras inte enbart på de tre sista hålen. För under en golftävling är varje slag lika mycket värt, oavsett om det slås på hål 5 eller hål 65. 

Fokus på det positiva

För min del handlade det om ett slag över 72 spelade hål. Så som det många gånger tidigare handlat "om ett slag" i andra sitationer och tävlingar. Och ska vi fokusera på förra veckan, så finns det pliktslag som delats ut, långputtar som trillat i eller kortputtar som inte trillat i och som lika gärna kunde givit mig (eller vilken annan spelare som helst i startfältet) fler eller färre slag i tävlingen. 

Vad vet jag och om att spekulera i historia... Så vad jag hellre väljer att fokusera på är att jag förra veckan bevisat för mig själv att jag kan blanda mig in i toppen. Att jag kan gå ut och göra sex birdies under "moving day". Att jag oavsett tävlingsdag är trygg i mina rutiner och mitt kunnande för att aldrig tveka på min förmåga. Och mycket mycket mer...

Med blicken framåt

Men när jag nu gått in i en ny vecka, som är en vanlig träningsvecka hemma i Sverige, så är jag lite extra energifylld, taggad och boostad på många plan och olika sätt. Samtidigt blickar jag framåt, mot nästa tävling, mot nya mål för att bryta ytterligare barriärer.. Och oj vad jag ser fram emot det :)

Jag vill tacka alla som tagit sig tid att skriva, heja och peppa under veckans gång! Det betyder jättemycket! 

På återhörande,
Lynn