TACK!

Jag har kommit till en punkt där jag valt att byta karriärsinriktning och kommer därmed inte längre fortsätta min karriär som professionell golfspelare. Det är av flera olika anledningar som jag väljer att skifta bana i livet, men det som väger mest är mitt personliga välbefinnande i allt detta. Det beslut som jag nu har tagit har jag ägnat enormt mycket tid och energi åt. För mig är det ett stort beslut och har därför gett mig själv den tid jag behöver för att hantera denna process med alla de olika faser som tillkommer. Så länge jag kan minnas har golfen, mer eller mindre, varit en stor del av mig men under de senaste 10 åren har golfen varit närvarande i princip dygnet runt. Jag ska inte sticka under stolen med att det inte infinner sig rädsla och en känsla av misslyckande kring min karriär, men när allt har fallit på plats är jag övertygad om att mitt perspektiv till vad jag åstadkommit i min golfkarriär ser annorlunda ut. För innerst inne känner jag att detta är det enda rätta för mig.

Jag är inte den som tar förhastade beslut eller är impulsiv, den som känner mig väl vet och skulle säga ”snarare tvärtom”. Allra helst hade jag på förhand velat veta vilket just ”det rätta” beslutet var innan jag påbörjade olika förändringar, men livet är livet och det går inte att förutse vad som komma skall, och det är de utmanande, spännande och utvecklande med livet i sig. Inte alltid lätt, inte alltid roligt men alltid väldigt lärorikt i slutändan och det har sporten verkligen lärt mig. Väl här, är det heller inte lätt att finna sig i situationen och det är en stor förändringsfas som jag går igenom fylld av nya insikter.

Golfen betyder väldigt mycket för mig, men det är inte golf jag vill ägna mig åt längre. Jag trivs inte i den tillvaron på samma sätt som förut, och jag är framförallt inte lika driven eller tillräckligt motiverad som jag vill vara eller begär av mig själv. Ska man göra det jag gjort sen 2014, att spela golf på professionell nivå, krävs dedikation till 110 %. Jag satsade helhjärtat och fullt ut fram tills nu och för det är jag stolt. Visst, jag har inte nått lika långt som jag trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget. Jag har inte uppnått alla mina mål men glädjen gentemot sporten som jag alltid haft och värderat högt, finns inte längre kvar.

Jag är enormt tacksam för all support och stöd jag har fått och blivit överöst med under min golfkarriär. Min familj, mina sponsorer, mina tränare och coacher, vänner och alla ni som funnits i min närhet och som jag på så sätt fått dela denna resa med på ett eller annat sätt. Det är få förunnat och inte alla som ges möjligheten att genomföra en idrottssatsning på professionell nivå och jag har er att tacka för att ni bidragit och möjliggjort detta för mig.

      Camilla, för dig kommer jag vara evigt tacksam. Du tog tag i mig tidigt, då du just där och då enligt Lynn 16 år, ställde de tuffaste frågorna jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det har präglat mig väldigt mycket och är ett av de stora startskotten på denna otroliga resa som jag har gjort de senaste 10 åren. Det jag insett nu, när jag år 2020 ställer mig samma fråga som Camilla gjorde 2010, är att svaret inte är detsamma och inte heller lika uppenbart som det tidigare varit.

Jag har fått vara med om ett stort äventyr under större delen av mitt liv, men främst under de sex senaste åren, och jag hade inte varit den Lynn som jag är idag om det inte vore för golfen. Det har inte alltid varit enkelt, snarare mer svårt än lätt. Men det har varit värt det. Jag har rest jorden runt, tävlat mot de bästa i världen och blivit prövad på ett personligt och idrottslig plan i olika situationer och sammanhang. Jag har fått uppleva och bemöta med- och motgångar, skapat mig erfarenheter och lärdomar som jag alla kommer värdera högt livet ut. Jag har golfen att tacka för så otroligt mycket, men nu är jag redo för nästa kapitel i livet.
Jag är sannerligen spänd på vad framtiden har att erbjuda!

I’ve reached a point where I’ve decided to end my career as a professional golfer. There’re many reasons behind this decision and why I’m choosing a new path in life, but what matters the most is my personal well-being. For me this is a big decision, which I’ve put a lot of energy and time into, and therefore given myself the time I need to handle this process with all the different phases that comes with it. For as long as I can remember, golf has, more or less, been a huge part of me, and for the past 10 years it has been around 24/7. I will not hide the fact that I have a feeling of failure about my career and that I’m still a bit anxious over the situation I’m in. However, when everything has fallen into place, I’m convinced that my perspective on what I’ve achieved in my golf career looks different. Because deep inside, I feel that this is the right thing for me.

I’m not the one who is impulsive or rushes into changes, people who knows me well would rather say "you’re the opposite". Preferably, before I begin any change, I would like to know in advance which decision is “the right one"… But life is life and it’s hard to predict what’s to come and what will appear ahead of you, and that is some of the challenging, exciting and evolving parts about life. Not always easy, not always fun but in the end very educational and sport has really taught me that. At this point in my life I feel that it’s challenging to find myself in this new situation, even though I’ve made my decision. It’s a phase where a lot of change occurs and I’m going through this filled with new insights.

Golf means a lot to me, but it’s not golf that I want to dedicate myself to anymore. I’m not enjoying myself being in that environment the same way as before, and above all, I’m not as driven, nor sufficiently motivated as I need to be. To do what I’ve done since 2014, to play golf at a professional level, 110 % dedication is required. Up until now, I’ve been wholeheartedly committed and I’ve invested the entire me into the sport and for that I’m proud. Sure, I haven't reached as far as I thought I would’ve done by this day. I’ve not achieved my vision and all my goals, but the joy towards the sport, that I’ve always had, is no longer there.

I’m immensely grateful for all the support and encouragement I’ve received and been overwhelmed with during my golf career. My family, my sponsors, my coaches, friends and all of you who’s been around, and whom I was able to share this journey with, in one way or another. Not everyone will be given the opportunity to live their dream and become a professional athlete and I thank you for making this possible for me.

      Camilla, for you I will be eternally grateful. In an early stage, you took me under your wings and asked the toughest questions I could ever imagine back then as a 16-year-old. It has influenced and characterized me and is probably one of the biggest starting points to this incredible journey that I’ve been doing for the past 10 years. What I’ve come to realize now is that when I ask myself the same question, as Camilla did 10 years ago, the answer isn’t the same and not as obvious as it used to be.

I’ve been involved in a great adventure for most of my life, but mainly for the past six years, and I’m sure I wouldn’t be the same Lynn I am today if it wasn't for golf. It has not always been easy, rather more difficult I would say. But it has been worth it. I have traveled around the globe, competed against the best players in the world and been tested on a personal and athletic level in various circumstances. I’ve experienced and been dealing with success and setbacks, gained knowledge and learned lessons that I’ll value highly in life. I have golf to thank for so much, but now I’m ready for the next chapter in life. I am truly excited to see what the future may hold!